Våra begränsade resurser

Vi lever över våra tillgångar. Vi borde låta den insikten påverka ännu mer än bara koldioxid, cement, energi och rött kött.

Oron för att vi snart har brist på cement är fortsatt stor i byggsektorn. Och det är ett konkret problem, som kräver lösningar från politik, näringsliv och akademi för att få en långsiktigt bra lösning.

Men frågan väcker fler tankar än bara kopplingen till behovet av flödande betong till olika gjutformar och konstruktioner. Det väcker även frågan om hur vi använder våra begränsade resurser på bästa sätt.

Först och främst: vi behöver betong för att kunna bygga Sverige framåt. Det står utom allt tvivel.

Min fundering är mer filosofisk. Om utgångspunkten är att vi har begränsade resurser: använder vi dem då på bästa sätt?

I många sammanhang tror jag att vi har utgångspunkten att resurserna är av karaktären obegränsade. Det kan gälla både råvaror, produkter och människor.

Men även om det finns väldigt mycket råvaror, massor av produkter och såklart väldigt många människor i världen är det ändå en resurs som har sina begränsningar. Och även om ett enskilt projekt kan behöva nyttja mer betong, lite mer arbetskraft eller lite mer av något annat, så blir summan av alla projekt ändå att vi riskerar ett överutnyttjande.

Samma sak gäller synen på vårt energisystem: även om vi inte önskar oss högre drivmedelspriser eller elräkningar så finns det något klokt i att reflektera över nyttjandet av energi, resor och uppvärmning.

Det är bra att vi bygger saker. Det är bra att människor kommer i arbete. Mänsklig aktivitet är i grunden bra, även om det regelbundet skapas saker som är dåliga, rent av destruktiva.

Men lika viktigt är att vara mån om de saker vi har: jordens resurser, människorna på den och allt där emellan.

Synen på våra resurser måste oftare ta hänsyn till ramarna, begränsningen. Vi har för lite fokus på cirkularitet. För lite fokus på resurssnålhet.

Och lika mycket som det gäller råvaror gäller det synen på våra medarbetare och medmänniskor. Vi måste bli bättre på att ta vara på varandras styrkor och förmågor. I synnerhet i tider av kompetensbrist behöver vi ta vara på de krafter som finns på bästa sätt. Även om det kan krävas nytänkande och säkerligen ett stärkt ledarskap.

Det enda vi kan slösa med är kreativitet, nyfikenhet och påhittighet. Låt oss nyttja detta till att vara kreativa när vi bygger vårt nya, hållbara samhälle.

*

Missa inte vårt livesända Facebooksamtal med Martin Ådahl den 20 april. Vi kommer diskutera det aktuella politiska läget, men också hur näringsliv och politik kan arbeta tillsammans för att lösa de utmaningar Sverige och världen står inför. Läs mer här.

*

I påsk blir det äggrullning, påskefyr och kanske Kvirr på västkusten hos pappa och med min familj. Det blir ett bra tillfälle att varva ner, reflektera över livets väsentligheter och fylla på med ny energi för vårens kommande arbete.

/magnus