DEBATT: Regeringen reser tomhänt till Dubai
Symbolpolitisk skuggfäktning tar kraft från införandet av åtgärder som faktiskt minskar de svenska klimatutsläppen här och nu. Företagen inom innovationssektorn sitter på nyckeln till många av lösningarna. Det skriver Elin Lydahl, förbundsdirektör Innovationsföretagen idag på Di Debatt.
Sverige har under statsminister Ulf Kristerssons ledarskap gått från global klimatledare till ett land som vill köpa sig fritt från ansvar. Just nu står den svenska klimatpolitiska debatten och stampar kring vilka relativt likvärdiga mål Sverige ska jobba mot. Den symbolpolitiska skuggfäktning som regeringen bjudit upp till tar kraft från det allt borde handla om nu: att sluta öka de svenska klimatutsläppen och istället snabbt vidta kraftfulla åtgärder som förmår att pressa ned utsläppen, år för år, mot nettonoll 2045. Det är bråttom och arkitekt- och ingenjörskonsultföretagen sitter på många av lösningarna. Nu saknas bara viljan att tillämpa dem.
Vi har läst Tidöavtalets tilläggsöverenskommelse om klimatpolitiken men den som söker svar på frågan: ”Vart är vi på väg?” får söka vidare. Åtminstone om frågan inbegriper hur vägen till nettonoll 2045 ser ut. Samtidigt lyfter Tidöpartierna att en av Sveriges viktigaste bidrag till sänka klimatutsläpp går via att inspirera andra länder att göra mer. Men den som ska sälja en produkt, i detta fall ”Ambitiös klimatpolitik ger välstånd”, till andra länder måste i varje fall ge sken av att tro på den själv. När regeringen nu, efter två statsbudgetar på raken med en politik för ökade utsläpp, skickar fyra ministrar till Dubai är det nog få länder som köper bilden av att de kommer lastade med beslutsamhet om att snabbt pressa ned de svenska utsläppen. Tvärtom innebär tilläggsöverenskommelsen om klimatpolitiken att mer ska göras i andra länder och mindre i Sverige. Dokumentet urartar mer eller mindre i ett rent blame-game där finger pekas mot länder som minsann släpper ut mer både totalt och per capita. Frågan som hänger i luften är varför Sverige ska offras på klimatkampens altare när vi ju är så obetydliga?
Tidöpartierna ser näringslivet som den främsta miljörörelsen med kraft och vilja att pressa ned utsläppen och lägga grunden för nya hållbara svenska exportsuccéer när andra länder också ställer om. Vi uppskattar Tidöpartiernas tilltro till näringslivets vilja och förmåga att rädda klimatet. Svenska företags varuexport bidrar varje år till 26 miljoner ton i utsläppsminskningar i andra länder och potentialen att ytterligare pressa ned de globala utsläppen är, tack vare de nuvarande industrisatsningarna och våra medlemsföretags kunskap om hur samhällen kan byggas modernare, starkare och mer resilienta, mycket stor.
Men allt börjar på hemmaplan. Här i Sverige. Regeringen måste i handling visa att de vill nå våra klimatmål, och understödja näringslivets höga ambitioner att bidra i omställningen. Det skulle göra Sverige starkare. Det skulle öka takten i klimatomställningen och det skulle stärka svenska företags konkurrenskraft. Därför föreslår vi följande:
- Led Sverige och svenska företag mot nettonoll 2045, steg för steg, år för år. Långsiktiga spelregler krävs för att minska risken med klimatinvesteringar.
- Fatta beslut som sänker utsläppen nu. Vänta inte in de EU-anpassade nationella klimatmålen. Skillnaderna mot dagens nationella mål är inte avgrundsdjupa och utan konkret klimatpolitik för minskade utsläpp spelar typ av mål ingen roll.
- Glöm inte innovationssektorn. Teknikutvecklingen och klimatomställningen kommer förändra samhället och näringslivets utveckling i grunden. I innovationssektorn finns innovationerna och kompetensen som krävs för att genomföra omställningen. Det är i de tidiga skedena av investeringscykeln som de största klimatvinsterna kan göras, här kan svenska arkitekt- och ingenjörskonsultföretag bidra. Det som krävs är en fungerande kompetensförsörjning, kraftfulla ekonomiska och regulatoriska incitament och en offentlig upphandling som styr mot minskade utsläpp och effektivitet ur ett livscykelperspektiv.
Hållbarhet är inte något företagen lägger som en aktivitet ovanpå det som redan görs och som är en börda, ett måste eller en extra kostnad. Hållbarhet är kärnan i den goda affären – att något är ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart innebär att det är samhällsekonomiskt mest lönsamt. Därför måste regeringen ta ansvar och inte skjuta problemen till nästa projekt, nästa budget eller nästa generation.
Kampen mot klimatförändringarna är global och alla länder behöver ta sin del av ansvaret. Det duger inte att peka finger mot större utsläppsländer. Det är en logik som leder raka vägen ned i det klimathelvete som FN:s generalsekreterare varnade för i sitt inledningstal till COP27 förra året.
Elin Lydahl, förbundsdirektör Innovationsföretagen