Konkurrensverket lyfter utmaningar med konsultmäklare
Forskningsrapport från Konkurrensverket pekar på utmaningarna vid upphandling via mellanhänder.
I ett flertal rapporter och debattartiklar har Innovationsföretagen lyft de negativa effekterna av mellanhänder, eller så kallade konsultmäklare, i offentlig upphandling. Det handlar om betydande offentliga ramavtal som går till konsultmäklare, utan egen kompetens inom de arkitekt- och konsulttjänster som avropas. Konsultmäklaren köper i sin tur in aktuella tjänster från underkonsulter. Upphandlingen av uppdragen som ska utföras för att fylla de upphandlande organisationernas faktiska behov kommer därmed istället att ske som privata upphandlingar, utan tillämpning av LOU.
I början av maj släppte Konkurrensverket en efterlängtad forskningsrapport som belyser hur upphandlande aktörer och marknader har påverkats vid användningen av mellanhänder. Innovationsföretagen kan konstatera att rapporten bekräftar de problem som tidigare identifierats gällande regelefterlevnad, osund konkurrens och ökad risk för korruption.
I rapporten konstateras att det är nödvändigt att i högre grad analysera vilka behov den offentliga verksamheten har och vad mellanhanden kan tillföra. Detta behöver sedan viktas mot andra behov och mål kring offentlig upphandling. Där risker uppdagas behöver alternativa lösningar övervägas.
I uppdrag där kontakten mellan beställare och konsult behöver vara tät och om den offentliga organisationen vill ha inflytande över valet av underleverantör, vilket är vanligt förekommande i innovationssektorn, bör användandet av konsultmäklare ifrågasättas. Även i de fallen där få, starka aktörer har dominans över marknaden bör upphandlande myndigheter och enheter ta ställning till om upplägget är lämpligt med hänsyn till upphandlingsdirektiven. När en aktör tar över den aktuella marknaden finns en risk för att kvalitet inte upprätthålls på samma sätt som om när flera aktörer kämpar i konkurrens.
En allvarlig aspekt som uppmärksammas i studien är ett misstroende mot offentlig sektor. Forskarna understryker därför vikten av att nå målen kring offentlig upphandling även när mellanhänder används och att kunna motivera varför, när och hur mellanhandsupplägget används. Även oklarheter kring på vilka grunder underleverantörer väljs riskerar att skada konkurrensen. Tydlighet kring vad som efterfrågas och på vilka grunder kontrakt tilldelas konstateras vara särskilt viktigt. Mellanhanden kan i värsta fall välja underleverantör utifrån godtycke och personliga referenser eller andra tvivelaktiga grunder.
Vad gäller upphandlingsmodellen framhålls att det är viktigt att upphandlande organisationer utvärderar de delar av ett kontrakt som får anses som dominerande. I fallet med mellanhänder kan man därmed inte välja att endast utvärdera kostnader för själva mäklartjänsten om de underkonsulttjänster som kommer levereras utgör en stor del av kontraktets totala värde. Båda leveranstyperna ska ingå i utvärderingen. Även vad gäller kostnadsuppföljningen framgår att det är ”en snårskog” att kontrollera kostnaden för de underkonsulttjänster som levereras via mellanhanden. Generellt behöver kontrollen över kostnaderna stärkas.
Andra problem som lyfts fram är bristande transparens, komplicerade avtalskonstruktioner, att den upphandlande organisationen hamnar långt ifrån marknaden och även flera exempel där det finns uppenbara risker för korruption.
Rapporten betonar att det i rollen som offentlig organisation finns ett ansvar för att inte enbart fokusera på det egna behovet utan att även se hur konkurrens kan gynnas och leverantörer behandlas rättvist. Även om de formella kraven gäller avtalet till mellanhanden bör det inte användas så att principerna helt bortses från i det andra leverantörsledet. Det finns fortfarande ett övergripande ansvar för att upprätthålla en god konkurrens och se till att hela upphandlingsprocessen går rätt till och inte leder till osund konkurrens eller i värsta fall korruption. I grund och botten har den offentliga sektorn ansvar för den lösning som väljs även om det inte finns direkta avtal med underleverantörerna. Upphandlande myndigheter och enheter bör kontinuerligt reflektera över hur deras agerande att använda mellanhänder påverkar marknaden på lång sikt.
Bland upphandlare finns ibland en bild av att användningen av konsultmäklare är kostnadsbesparande och ger större möjligheter för små- och medelstora företag att erhålla uppdrag. Något som utifrån Innovationsföretagens erfarenheter starkt kan ifrågasättas. Här behövs mer uppföljning och forskning kring hur det verkliga utfallet kring detta egentligen ser ut.
Om man som leverantör upplever oegentligheter eller problem i specifika situationer finns möjlighet att anonymt tipsa Konkurrensverket och på så sätt bidra till det fortsatta arbetet mot en sund och välfungerande marknad.