DEBATT: Konsultmäklare – ett svart hål
Nya siffror från Innovationsföretagen visar att fenomenet konsultmäklare fortsätter öka. Upplägget möjliggör ett kringgående av lagen om offentlig upphandling och att miljardbelopp av offentliga medel spenderas helt utan insyn, skriver Anders Persson och Helena Dahlberg på Innovationsföretagen i Upphandling 24.
Upphandlingar via konsultmäklare fortsätter att öka. Siffror för 2021 visar att det offentligas utgifter till konsultmäklarna uppgick till 7,3 miljarder kronor. Det är en fördubbling på fem års tid, från redan då höga nivåer.
Konsultmäklaren tar i praktiken varken ansvar för produktion, resultat eller långsiktig innovationsförmåga. Med det här upplägget finns dessutom en stor risk att godtyckligt utvalda konsulter särbehandlas eftersom urvalet ofta sker helt utan möjlighet till insyn.
Förfarandet medför också risk för att upphandlingar som borde vara offentliga blir privata – utan tillämpning av lagen om offentlig upphandling. Det kan aldrig ha varit lagstiftarens mening att en leverantör som är bra på att administrera cv:n och faktureringssystem ska ta ansvaret för att leverera komplexa tjänster som till exempel tunnelprojektering, vilket blir fallet med det här upplägget.
Trots att regering, riksdag, EU-kommissionen och många fler arbetar för att skapa förutsättningar för ökat värdeskapande, kvalitet och innovation inom offentlig upphandling, ökar andelen konsulttjänster som upphandlas via konsultmäklare.
De två största konsultmäklarföretagen stod under år 2021 för över 80 procent av hela den offentliga marknaden för mellanhänder. Det är mycket oroande utifrån ett konkurrensperspektiv. Det faktum att det ena av de här företagen under året hade en omsättning på över 4 miljarder kronor från enbart fyra offentliga kunder har också en negativ inverkan på konkurrenssituationen.
Kunskapen om problemen med mellanhandsupplägget är fortfarande för låg. Det är synnerligen viktigt att upphandlande myndigheter följer de riktlinjer som tagits fram av Konkurrensverket och Upphandlingsmyndigheten. De slår fast att om den upphandlande enheten vill ha något som helst inflytande när leverantörerna utses, behöver behovet tillgodoses på något annat sätt än med denna mellanhandslösning.
Trots detta fortsätter vi se samma problem växa sig större år efter år. Det är uppenbart att det är av stor vikt vilken leverantör som faktiskt utför jobbet vad gäller tekniska utredningar, lösningar för broar och tunnelbaneutbyggnader, arkitekttjänster för gaturum och offentliga verksamheter eller lösningarna på klimat- och hållbarhetsutmaningar.
Den typen av tjänster ställer höga krav både på leverantörens kompetens, processer och problemlösningsförmåga liksom på samarbetet mellan leverantör och beställare.
De långsiktigt negativa effekterna på marknaden är avsevärda då avståndet mellan köpare och säljare ökar samtidigt som förtroendet sjunker för den offentliga marknaden. Dialogen mellan upphandlare och den faktiska leverantören försvåras väsentligt eller försvinner helt.
Mellanhanden har inte någon egen kompetens i den tjänst som upphandlingen syftar till att generera, vilket leder till att värdet av den verkliga leverantörens kompetensinvesteringar, strukturkapital, innovationsförmåga och arbetsmetodik utraderas.
I stället för fokus på kvalitet och långsiktigt värdeskapande i sund konkurrens, skapas konstlade och kortsiktiga upphandlingar som hämmar företagens och Sveriges konkurrenskraft. Regeringens krav på ökad kvalitet, innovationsförmåga och social hänsyn åsidosätts därmed helt.
Det finns stora risker och fallgropar med detta upplägg och Innovationsföretagen ser ett fortsatt behov av att det offentliga:
- Säkerställer regelefterlevnad.
- Anpassar kontraktens storlek för att möjliggöra en sund konkurrens.
- Återtar ägandeskapet över upphandlingarna och agerar transparent.
- Beaktar och hanterar riskerna i konsultmäklarupphandlingar, avrop och projekt.
Anders Persson
Förbundsdirektör Innovationsföretagen
Helena Dahlberg
Förbundsjurist Innovationsföretagen
Läs debattartikeln på Upphandling24 här.