Därför tror jag inte på en återgång

Vi vill mötas igen, hitta tillbaka till fysiska möten och sociala sammanhang. Men vi kan inte göra det som vi alltid gjort. Vi måste blicka framåt, inte bakåt.

Vi var många som hade hoppats att vi efter sommaren kunde återvända till kontor, fysiska möten, resande och allt det ”vanliga” vi var vana vid innan pandemin.

Nu ser det ju inte ut att bli så. Och jag tror vi gör klokt i att sluta blicka bakåt när vi vet att lösningarna måste sökas i allt det nya.

Det finns ju gott om tecken på att världen ser annorlunda ut nu än innan pandemin.

Många är de som funderat på att byta karriär, och satsa på utbildningar där framtiden ser ljusare ut.

Vi har nu lärt oss att nyttja digitala verktyg till allt möjligt – en del för att vi måste, andra för att vi verkligen vill.

Pandemin har redan hängt i så länge att nya kulturer börjat formas och ändrade beteenden har börjat få fäste.

Lösningen för framtiden handlar inte om att gå tillbaka till hur det var.

Lösningen ligger snarare i att bejaka förändring, se möjligheterna, se till att åtgärda det som inte är bra och förstärka det som funkar fint.

Allt det nya är sannerligen inte bra. Pandemins alla zoom-möten och Teams-konferenser har givit oss en hel del torftighet och stor brist på det mellanmänskliga mötet.

Behovet av kultur, personliga möten och även resande finns kvar. Jag saknar själv mötena med medlemmar, kollegor och beslutsfattare.

Men ordet ”återgång” ger sken av att vi ska tillbaka där vi var.

Då gäller det att påminna sig om att det aldrig var bättre förr, inte ens på så kort sikt som på 1,5-2 år. Vi måste ständigt gå framåt, inte bakåt.

Och lika viktigt: att det kommer att bli bra till slut. Är det inte bra, då är det inte slut.

*

I helgen åker jag till Småland för att ta hand om skog och mark. Och fortsätter hämta energi till en spännande höst, full av möjligheter och tillfällen att göra jobbet bättre.

Trevlig helg.

/magnus