DEBATT: Byggregler måste bejaka nytänkande
Samhället och vårt sätt att leva förändras i allt snabbare takt. Inte minst har coronapandemin gjort oss påminda om detta. När de stadsdelar vi planerar i dag är inflyttningsklara, kommer vår syn på vad som är bostad och vad som är arbetsplats ha förändrats.
Det skriver Innovationsföretagen i en debattartikel i Dagens Industri idag.
Vi kommer ha ändrat vårt sätt att förflytta oss, kanske använder vi självkörande bilar som vi inte förvarar vid vår bostad. Hur påverkar det vårt närområde? Vår stad? Vår landsbygd?
Cirka 40 % av växthusgaserna i en genomsnittlig stad uppskattas vara direkt relaterade till samhällsbyggande. Hälften av de yngre (20-30 år) har i dag inte råd att skaffa en egen bostad. Dessa faktorer kräver radikala förändringar i hur morgondagens samhällen planeras, utformas, byggs och används. Hur påverkar lagar och byggregler vår möjlighet att möta en allt snabbare föränderlighet och allt större utmaningar? Ger regelverken stöd för den utveckling och innovation som krävs? Skapar de goda förutsättningar för framtiden? Innovationsföretagen anser att dagens byggregler inte bidrar i tillräcklig grad, utan tvärtemot cementerar och att vi riskerar att backa in i framtiden. Det är hög tid för förändring.
Innovationsföretagen har nyligen svarat på det tredje och sista betänkandet från kommittén för modernare byggregler.
Vi bejakar betänkandet och anser att det är ett steg i rätt riktning. Fokus på tydliga funktionskrav tvingar oss att lyfta blicken och få in fler och olika perspektiv. Förflytta fokus från närmare tusen detaljerade föreskrifter, råd och anvisningar till att skapa livsmiljöer som bättre passar dagens och morgondagens behov och levnadssätt. Detta utan att äventyra förutsättningarna för framtida generationer – den helhet som samhällsbyggande handlar om. Vi har nu en fantastisk möjlighet att skapa ett modernt ramverk för ökad innovation, produktivitet och bättre helhetssyn i hela byggsektorn.
Vi ser samtidigt flera hot mot denna nödvändiga förändring. Vi ser med stor oro på det arbete som nu pågår inom Boverket, ”Möjligheternas byggregler”. I beställningen till Boverket står bland annat att Boverket ska verka för att ta bort allmänna råd samt hänvisningar till standarder, med syfte att förtydliga rollfördelningen. Staten ställer de övergripande samhällskraven, byggsektorns aktörer tar fram lösningarna och standardiseringen används för att ta fram olika metoder för att verifiera funktionskraven.
Vi ser en risk att Boverkets svar på kommitténs förslag att ta bort rådstexterna resulterar i att dessa flyttas upp i föreskrifterna. Vi ser en risk att en specifik verifieringsmetod kommer att anges i föreskrifterna, och kommer att detaljstyra och cementera stuprörstänkande och specifika lösningar. Helt utan helhetssyn. Antalet föreskrifter blir snarare fler än färre. Det är fel riktning att gå. Innovationsföretagen anser att antalet föreskrifter måste reduceras rejält. Ett innovativt utvecklingsklimat uppstår inte ur ett regelverk som behandlar 432 enskilda aspekter var för sig. Vi ser en risk att vi även i fortsättningen ägnar mer tid åt att tolka terrängen och hitta en väg som alla kan enas om än att ägna vår tid åt att lösa problemet och att skapa allt bättre och mer innovativa lösningar.
Efter sommaren kommer en remiss från Boverket där en aspekt, ljudkapitlet, valts ut som en enskild fråga, ett stuprör, och där ett antal akustikers syn på ljud ska utgöra grunden för hur hela regelsystemet utformas. Det är näst intill omöjligt att få ett helhetsperspektiv när man tittar på ett enskilt område.
I dagarna skickade Boverket föreskrifter och allmänna råd om utrustning för laddning av elfordon på remiss. Ett tydligt exempel på betydelsen av hur enskilda paragrafer och föreskrifter påverkar vårt sätt att tänka, eller inte tänka. I den föreslagna föreskriften sägs att ”Laddningspunkter ska placeras och utformas så att de är lätt åtkomliga och användbara. De ska placeras så att anslutningen sker på en höjd av högst 1,2 meter över parkeringsplatsens yta.”
Är det inte en självklarhet att laddningspunkter ska vara lättåtkomliga och användbara? Är staten tvingad att föreskriva detta? Tror vi att vi kommer att få mängder av oanvändbara laddningsstolpar, med anslutningen placerad i höjd med takfoten om vi tar bort paragrafen? Genom att måttet 1,2 meter anges i föreskriften behöver vi inte tänka själva, vilket vi däremot tvingas till om detaljregleringen tas bort. Vad är en bra höjd? Vad är en bra åtkomlighet? Vad är en bra funktion? Behövs laddstolpen? Formuleringen av en enskild föreskrift påverkar direkt vårt sätt att tänka, eller inte tänka. Det kan vara en katalysator för en innovationsdriven kultur eller en ”utförarkultur”. Detta är ett litet exempel, en enskild föreskrift. Den kanske inte gör någon större skillnad, men det gör sannerligen 432 föreskrifter.
Innovationsföretagen oroas för att ”Möjligheternas byggregler” kommer att bestå av 432 föreskrifter, eller fler, som i detalj beskriver ”gör si, gör så”. Det är definitivt inget regelverk som främjar föränderlighet, utveckling och innovation. Vi känner en oro för att nuvarande rådstexterna bara förflyttas upp i föreskrifterna och i stället leder till ett regelverk som försämrar förutsättningarna för att möta framtidens behov och en allt snabbare förändringstakt.
Vi hoppas att vi har fel!
Innovationsföretagen hoppas att det framtida regelverket främjar ett holistiskt synsätt, kontinuerlig utveckling och innovation. Det är en absolut nödvändighet om våra medlemsföretag ska kunna bidra fullt ut med all sin kunskap och kompetens till att radikalt minska byggsektorns klimatavtryck, främja en god livsmiljö och bidra till hållbar samhällsbyggnad.
Vi anser att dagens regelverk är i akut behov av en genomgripande förändring och att arbetet behöver börja om från ett blankt papper.
Anders Persson
Näringspolitisk chef, Innovationsföretagen
Kontaktperson
